En aningens trött idag
Tankarna har som oftast vandrat iväg till den mysige, mystiske, mannen som jag inte kan sluta le åt. Men min karma är inte bra. Så fort som jag säger att jag inte så blir det tvärt om. Och nu när jag basonerat ut att jag kikar på nån och tycker att han är någon för mig. Så kommer det vara totalt tvärt om. Iof kommer jag inte få reda på det heller. OM inte han nu är en smula intresserad och tar ett steg närmre. Ja den som lever få se. Jag får lägga på mig min charmigaste sida på söndag ;) Om han nu är där. Det är ju nån Bro Hof golf tävling som klubben är inbjuden till, även min stora grabb ska dit på lördagen.
Äh jag får ta å släppa det hela. Jag skulle aldrig ha börjat tänkt tanken. Det är så typiskt mig. Men titta får man alltid göra och även prata helt oskylldigt. Han kan ju ha flickvän, men det skulle isf inte vara barnens mamma då de är separerade. Nog om det nu. Det som är meningen med livet är det som sker och för mig är det, det som kallas ödet. Så jag hoppas ödet är på min sida ;)
Nu ska jag försöka börja min dag. Kl är 16.05 så det börjar bli dags. Har varit upp å lagat mat å ätit men sen inge mer. Men lite glada tankar kan ju få mig att orka städa lite =)
Längtan
Jag skulle i detta nu vilja kunna tyda tankar, blickar, kunna se in i framtiden, tanke överföring. Men i den värd vi lever i så fungerar inte sånt. Men jag får se fram emot nästa söndag. Har jag tur så kan han ju faktiskt komma till trubadurkväll vid stranden på onsdag. Men det är ett alldeles för stort önsketänkande.
Samtalet kändes jättebra. Fast det kan ju vara så att det bara är jag som tar ett sånt samtal som "intresseanmälan" ha ha ha, det där lät ju nästan kul. Jag vet ju att hans bror är jättetrevlig och social men han vet ju jag att han har fru och barn så med honom har det inte ens funnits en tanke om något som skulle intressera mig mer än som en trevlig, social person. Men med brodern känns det annorlunda... kan det vara för att jag VET att han är singel? Kan jag ännu en gång bli inlurad, känslomässigt i en dröm? Jag har ju inbillat mig saker förut. Iof så har jag ALDRIG sett att någon varit intresserad av mig, fast en person varit det. Men det känns så annorlunda. Gud vad jag önskar att han fråga om vi skulle ta en fika.
Men detta kommer aldrig att ske! Då detta är ännu en illussion av tankar och känslor som blandas av en längtan efter någon speciell ...
Känslor i ett virr-varr och icke känslor ...
"Att få se världen med nya ögon, känns helt underbart. Vi möts ibland, små pratar och ler. Jag smälter en smula. Ditt leende etsar sig fast på min näthinna. Och ditt skratt bubblar i mina öron. Känner en känsla som sitter långt ner i magen, överst ligger en bubbla. Jag vill släppa ut den och låta den brista. Men rädslan är starkare. Ett krystat samtal, betyder det något för dig? Ska jag behöva lämna dig till högen av sommarminnen? Jag längtar tills vi ses nästa gång igen. Helt oskyldigt men så underbart."
Idag har varit en bra dag. Varit på golfkurs med lilleman. Finns en person där som får mig att må bra. Har bara hejat förut. Men idag så pratade vi. Han fråga om mina semesterplaner och han berättade att hans var lika obefintlig som mina. Men vi var överens om att hemma är bäst. Vi känns rätt så lika. Känner inte honom, men samtalet var bra. Och känslan av att få känna mig välkommen. Våra barn lekte, dotra och hans lilla tjej på tre år. Stor ålderskillnad men det gick bra. Jag vet att även han är singel och har sina två döttrar varannan vecka. Men det är söndag snart igen. Så möjligheten till samtal kommer att finnas.
Slö och omotiverad
Jag har iaf äntligen tvättat vinterkläderna. Inte för att de var direkt smutsig, då de var relativt nytvättad när jag plocka undan dem. Men nu är det gjort. Bara att hänga undan de. Sen har jag även bytt sängkläder i min säng. Så inatt kommer jag sova som en prinsessa, i mina rena lakan. Har även införskaffat mig ett till "dubbel-täcke" men för vinterbruk. Det låg i fyndhörnan på IKEA så det var billigt. Det jag har nu är som bollar i varenda sydd ruta och det är några rutor. Det nya täcket är ett duntäcke. Även lilltösen fick renbäddat idag. Dotra fick rent igår och hon städade även sitt rum, med hjälp av lillebror. Så nu är det bara grabbarnas rum som ska städas och bäddas rent. Stora grabben kommer även hem i morgon.
Jag längtar nog mer till hösten än jag vill erkänna. För sommaren är ju bra härlig med lediga lata dagar. Men att ensam genomlida vissa av dessa dagar så känns det som det kan få vara nog nu. Till hösten har jag iaf betsämt mig för att läsa klart mina två USKA kurser och kommer att fixa det så fort det går. Ser fram emot att få börja. 1 september så är första introduktionen. Jag måste bara sätta mig ner och kolla föräldrapenningen och hur och vad jag ska ha för ersättning till hösten. Eventuellt så blir det CSN till viss del och resten a-kassa. Ska väl ta mig i kragen och gå till AF någon dag och prata hur jag ska göra. Har iaf 170 dagar a-kassa kvar. Så jag klarar mig ett tag till.
Jag måste finna min motivation. Fast hösten är ju min motivationstid då det brukar hända lite mer grejer i hemmet. Min höst kommer att bli fullspäckad känns det som. Men just nu känns det helt okej =)
Ännu en dag
Dagen idag har betsått av ingenting. Tröstat en upprörd vän. Gud vilka idioter det finns! Sen har jag plockat lite, damsugit, fixat lunch och tvättat lite. Men gud va trött jag är på allt vardags-göra nu! Jag vill ha något att göra, som tillför något till mitt liv. Jag älskar mina barn över allt annat. Men jag måste få göra något för mig själv. Jag finns ju ändå här för dom 24 timmar om dygnet.
Till hösten så blir det en blandad kompott av göromål. Bla så har jag till 99% bestämt mig för att läsa de två kurser som fattas för mig innan jag får kalla mig för undersköterska. Ja jag veta att jag sagt att jag inte vill förut. Men jag måste ha något att falla tillbaka på så att jag kan få jobba extra på sjukhuset. För det är enda stället som USKA jag skulle kunna tänka mig att jobba. Har jag tur så får jag en bra praktikplats genom den ena kursen. Det får bli på det här viset till hösten. Få se om jag tackar nej till någon av högskolekurserna. Har sökt 5 stycken varav tre är på distans eller om till å med alla var det. Men få se hur mycket jag hinner med. Men som sagt, får se till hösten hur det blir. Huvudsaken är att jag får något att göra. För annars kommer jag bli deppig och sova hela dagar när barnen är på skola/dagis. Och det varken orkar eller vill jag vara med om en gång till. Det tär verkligen på mig att vara trött och sysslolös. Och praktik det vill jag ut på. Helst som undersköterska på förlossningen. Men bb eller barnkliniken skulle jag även kunna tänka mig. Och att få vara på provtagningen någonstans. För då blir man en hejjare på att ta prover på människor sen.
Så jag ser fram emot hösten nu. Inte för att jag längtar. Men det ska bli en spännande höst.
Dagarna går...
I byn så är som sagt dagarna lite si så där. Pengarna har sinat och j*vla ica i byn har dragit pengar för sent så mitt konto hamnar på minus 2 ggr på en vecka!!! Jag som skött detta i över ett år och sett till att vara noga så inte någon affär missat dragning. Men nu i semestertider så har det tydligen smygit sig in sena dragningar iaf. Jag hade pengarna på mitt servicekonto men det märker ju inte banken av. Så nu f*n får ica sköta sitt!
Funderar på att sälja min nya Kitty vagn. För det första använder jag den inte så mycket nu. Och sen så behöver jag verkligen pengar. Men få se ur jag gör... Ska även lägga in annonser på nytt. Måste bli av med mer kläder, har ingen plats för dem.
Sen så sprudlar mitt huvud av ideér igen =) Men tyvärr så finns inte orken här än. Men har iaf flyttat ut kökssoffan och vänt på bordet. Vill måla bordet vitt införskaffa två vita Ingolf barsolar till min bänk i köket. Även en vit Ingolf barnstol vill jag ha. Två tavellister till köksväggen och en ny kökslampa Kroby med två skärmar till ovanför köksbordet sen ska jag flytta den enkla Kroby lampan till ovanför bänken där barstolarna ska stå. Hallen ska få ett till Hemnes skoskåp, fast det högre än jag har och en vit Hemnes stor spegel bredvid där. Ska även försöka få någon att lacka hatt och skohyllan som jag har, även det ska bli vitt. Hallen uppe ska bara ha en stor matta, min Tomelilla fotölj och det nya brickbordet från Rusta som jag just införskaffat. Även en pockethylla ska upp på väggen och en lampa ska upp på väggen. Tv-rummet har fått en ny maskros lampa och en Annika skänk står i garaget och väntar på att bäras upp. Bokhyllan ska bort och ett vitt glasvitrinskåp ska dit istället även några tavellister och två hyllor ska upp. Och tro nu inte att allt kommer va vitt, utan soffan är ju beige, filtar, kuddar, gadiner och ljus/ljuslyktor byter färg ibland. Självklart så har jag ju tapetsering och målning att göra.
En till dröm är att måla hela källaren vit och få ett mysigt tv-rum där med två korgshaslonger (stava) och ett litet bord där emellan. Men just nu är detta en dröm. Prio ett är ju grundgrävning innan källaren kan fixas :(
Har ett litet projekt som jag samlar ork och lust till och det är att måla utemöblerna vita. Kom på att jag har lilltösens rum att fixa också. Men det är inte jättebråttom med även om det vore väldigt skönn om det blev klart.
Men nu ska jag fortsätta drömma. En dag kommer orken och pengarna så att jag kan greja till detta =) Jag vet iaf hur jag vill ha det.
Blir galen snart
Igår blev vi tillfrågad om vi ville med på ett leklnad i storstan. Jag är väl inte direkt överförtjust i att varken sitta där inne eller betala den dyra avgiften. Men eftersom mina dotter blivit tillfrågad och triggad att "tjata" på mig. Så kände jag även att barnen tycker ju det är skitkul. Så sagt och gjort så åkte vi iväg i går morse.
Det var jag + barnen, T + barn, A + barn. Alla lekte och stojja i 2,5 timme. Inge osämja eller så trots sex tjejer som ska hålla sams. Jag och A åkte sedan på MAX och käka. (Kan ha varit redan där det började) Men dotra lekte med A:s äldsta dotter, dom har alltod lekt bra då dom är i byn. Vi åt och T ringde A och A talae om att vi var och åt. Reaktionen vet jag ínget om, hon har kunnat komma dit då hon ringde också. Jag var helt slut efterleklandet så hade inte en tanke på nått, ville bli mätt och sen åka hem och ta det lugnt.
Väl hemma så började A:s dotter och dotra och leka. Sen ringer T:s dotter och jag talade om att tjejerna var ute och cyklade. (kunde inte gå och kolla just då). Men iaf efter ett tag så får jag besök och ett sms kommer. Där det stod att det var slut lekt för dotra med T:s dotter för nu hade Dotra varit dum och lovat hennes dotter redan dagen innan att leka men nu lekte ju dotra med A:s dotter och tydligen hade inte T:S dotter fått vara med. Hon talade även om att hon, T hade skällt på min dotter.
Jag frågade dotra då hon kom hem strax där på, om hon varit dum och varför. Fick inge direkt svar. Sedan gick dom. Jag pratade med dotra igen på kvällen när hon var ensam. Jag frågade varför hon gjort så här och först lovat T:s dotter sen lovat A:s dotter och sen att inte T:s dotter fick vara med. Då sa hon med gråten i halsen att "Jag glömde ju bort!" Sen berättade hon att T skällt jättemycket på henne så hon hade blivit ledsen. Och varje gång hon varit i närheten av T:s gård så hade hon fått skäll. Dom hade även varit och frågat igen om T:s dotter fick vara med, men då fick hon skäll igen och T hade sagt att dottern inte fick leka med min dotter.
Jag blir så himla ledsen för min dotters skull! Vem som helst kan ju glömma. Jag glömmer saker jag lovat, flera ggr per dag. Och inte inte vill jag ha ovänner för det. Dessutom så hade vi bestämt att barnen skulle leka på midsommarafton medan jag och T drack en cider och prata lite skit. Men nu såg jag på FB att hon tydligen bestämt med någon annan om mat och efterrätt mm. Jag blir så himla ledsen. Va sjutton ska barns lek och oförstånd drabba mig som vuxen för? Jag har väl inte gjort T något. Jag har iaf sms:at T och frågat om det är okej att vi kommer i morgon trots barnens osämja. Men inget svar ännu och hon brukar svara snabbt.
Nu kanske ni tycker att jag ska skita i T men jag är inte sån som blandar in fel saker och blir sur på andra vuxna när det gäller en sån bagatell. Vi som varit barn och dessutom flickor VET hur jobbigt det var att hålla sams när man var lite. Kilar kan leka 3,5,7,11 tjejer kan bara leka 2!!! Jag försöker få tjejerna att komma överens fler. Men nu är det ju stopp från T:s sida. Så då gick det ju inte nu heller.
vad fan ska jag göra/säga? Jag vägrar sjunka så lågt och bli osams med vuxna pga barnen. Jag täkner inte undvika pga barnen. Få se vad hon svarar. Jag som hoppades på en trevlig midsommar med trevligt och roligt sällskap. Fy vad jag hatar högtider :P
1 år
Jag körde in på natten, tror jag kom in vid tolv halv ett. Inget mer hade hänt och de gav mig en sovdos. Fick så klart gallstensanfall av sovdosen och fick då en spasmofen. Men alla på förlossningen glömde bort mig. För det tog sån tid men allt. Halv nio så kom det en barnmorska in och såg förvånad och ursäktade sig att de glömt bort mig. Sen undersöktes jag och fick komma till förlossningsrum. Parkera om bilen gjorde jag innan och ringde pappan. Han skulle komma in till elva och jag sa åt honom att vänta i väntrummet. Hade ju som sagt inte bestämt mig än.
Jag fick hinnblåsan spräckt och låg och andas. Hade inte så jätte ont men fick ryggbedövning som inte hjälpte. Efter den var satt så fick pappan komma in. Och det var efter lunch. Vi pratade lite grann. Han fixade med filmkameran och sen kl två blev det byte av personal. Kl 14,10 började jag krysta och 14.17 föddes hon. Hon var slö efter min spasmofendos som jag fick. Läkaren kollade efter att pappan klippt navelsträngen. Men allt såg bra ut.
Detta var nog min bästa förlossning. Och jag är så glad över att jag fick det på film. Då kan jag uppleva den igen=) Det är ju grymt häftigt vad som kan utvecklas i en och sedan födas ut livslevande.
Så nu finns hon är hos oss. Våran alldelens perfekta lillatös. I våran perfekta lilla familj.
Sover, äter, busar och skrattar dagen lång. Envis är hon ibland och ledsen ibland men de gångerna är få.
Dagen har firats i omgångar med besök hela dagen. Pappa, farmor och farfar kom elva. Mormor, morfar och morbror kom till lunch. M, M och P kom till två och bästaste lilla familjen A, P och G kom vid halv sex ungefär och blev kvar till halv åtta. Så dagen var perfekt. Min bror med familj kommer i morgon. Efter ett bad, välling och tandborstning så somnade tösen sött. De två små sover de också i SINA SÄNGAR efter ett bad. Tog lite tid men det är det värt. Vi låg och prata och så innan de somnade.
Mitt huvud känns annars uppsvällt och för fullt av information och babbel. Men har städat i ordning och diskat så slipper det i morgon. Bara inhandling av mat och betala räkningar i morgon. Sen inga mer måsten om jag minns rätt.
Natti natt
Humöret inte på topp
I morgon fyller lilltösen ett år. Har inte köpt så himla mycket. Det är ju inte så att hon behöver så mycket saker. Men från mig och barnen så kommer hon få ett poolset, hink och spade, kläder, liten prydnands båt, ängla vingar. Av mina föräldrar så fick jag 500kr till henne så det blev lite kläder sen så får jag väl köpa nå behövligt till henne sen.
Har bakat en botten till pinockiotårta idag, även geggat ihop fyllning till en smörgåstårta.
Få se om min bror med familj dyker upp i morgon. Dom hade ju planerat ett stockholms resa med övernattning. Så få se om dom skulle hinna. Detta säger ju det att dom glömt bort att lilltösen fyllde år. Jag blir så jävla besviken på denna människan. Men det är ju som det är. Kommer dom en annan dag så blir det inte att jag köper nå mer fika. Utan dom får det som blir över.
Få se i morgon hur det blir.
Boooring
Sen blev det en tur på Lindex, hann precis in och handla 20% rea på rea innan klockan slog tio. Så nu fick lilltösen lite mer kläder till dagisstarten. Skulle ha viljat handlat massor, men tiden fanns inte och tänkte lite ekonomiskt. Var även in på H&M och kolla rea. Det blev ett par jens till dotra för 50kr, Hello Kitty jeans till lilltösen för 75kr skit snygg huvjacka till stora grabben för en hundring och en t-shirt till lilleman. Så det blev ju lite till. Men kläder värt 1500 fick jag för knappt en fem hundring.
Sen har jag bara tråkat. Kollat fotograf i stan för syskonfotografering. Jag känner att jag vill ha detta kort riktigt fint på 1 års foto. Och ska även knäppa syskonbilder. Så få se om det finns nå tider nu i juni då stora grabben åker på semester 2:a juli. Vill ju ha det nu då hon blir ett år lilltösen på söndag. Annars kollar jag med någon annan.
Lilleman soer förhoppningsvis hos morfar inatt. Han har lite smått irriterat mig i en veckas tid nu. Och ska han hålla på så här hela lovet så blir det psyket nästa till skolan börjar. Men det blir nog bättre snart hoppas jag. Men skitvädret verkar hålla i sig. Och det känns ju inte heller jätte kul för humöret. Jag vill ha massor av sol och värme!!!
Nu blir det till att lägga lilltösen igen. Ska till BVC på vägning och läkarbesök i morgon kl nio. Inget mer möte inbokat denna vecka om jag minns rätt.
Ut tråkad
I morgon blir det även kortknäppning på lilltösen till tidningen. Hon blir ju ett år på söndag. Tänk vad tiden går fort. För ett år sedan så väntade jag bara på att allt skulle sättas igång. Jag hade även i dagarna min examination i pedagogiskt ledarskap. Viste ju inte från början om jag skulle hinna göra den. Men det fixade jag. Hade nog redan börjat fått lite förvärkar. Och längtade otroligt efter förlossningen.
Håller på säljer av lite barnkläder på blocket. Men gud så drygt. Jag jar ju noll koll på vilka jag har lovat vad. Men ett paket är ivägskickat idag. Så ca 150kr inkasseades idag. Och i morgon så får jag in 150kr för babygymmet. Hoppas jag blir av med massa kläder.
Nu dax för kvällsmat och annat tråkgöra. Men idag har varit en skitdag och riktigt tråkig. Hoppas morgondagen bjuder på nå roligt. Helst hela dagen.
Söndag
Sen var det lunch och färd till golfbanan med lilleman på träning. Jag kom då på att jag såg framemot att åka dit. När jag såg honom så känndes det härligt. Han är ju helt underbar. Något som jag vekligen kan vila mina ögon på. Jag har inte tänkt på honom sen söndagen för två veckor sedan. Men det finns ju egentligen inget att längta efter när jag bara vet hans namn och civilsånd. Jo han är ju singel. Jag får försöka köra med lite tankeöverföring ;) Kan ju fungera =) Kändes ännu bättre när jag såg att han råka titta åt mitt håll och hålla blicken kvar. Ja ja en helt underbar dröm. Jag skulle kunna våga men jag har gjort det så många och det har inte gått så bra. Har egentligen inget att förlora. Men vill gärna kunna fortsätta åka till golfbanan med mina barn. Så mina ögon får fortsätta arbeta när jag är där. "Bakom mina solglasögon ..." =)
Nu är det kvällsmat och sova om en å en halv timme för lilltösen. Sen får jag drömma mig bort och längta till nästa gång vi ses. Dröjer tyvärr en månad pga uppehåll. Men den som väntar på nå gott =)
Se you
Sommar och sol
Sen måste jag få skrika ut en sak :SHIT, VA DET KÄNNS SKÖNT ATT MENSEN KOMMIT! Ja, det händer ju inte direkt ofta att jag blir glad över en sån skitsakt. Och även om risken skulle vara minimal att den inte skulle dyka upp, så fanns det ändå en väldigt lite procent att den inte skulle göra det. Så nu kan jag andas ut och jag börjar nog äta min p-piller som jag har liggandes hemma. Även om mina ben inte alls tåk pillren men jag känner att jag vill känna mig fri och umgås som jag vill. Jag är ju för fan ingen gammal nucka heller :P
Sen en till sak jag vill skrika ut:JAG HAR ÄNTLIGEN FIXAT MITT SLUTBETYG! Så nu har jag köpt en flarra asti martini som ska drickas i firande syfte. För ska man vara riktig, så har jag ju egentligen inte tagit min studenten och fått nå slutbetyg. Men nu har jag äntligen det. Ett G i engelska A och ett VG i Historia A. Så jag känner mig stolt över mig själv.
Händer inte så mycket i mitt liv. Känner mig fet bara. Men jag väger inge mer nu än jag gjort de senaste fyra åren. Så jag fattar inte varför. Jag behöver verkligen fitta till mig (Det där lät ju väldigt konstigt) Men jag måste få kroppen att INTE vara så jävla slapp. Mina promenader fungerar ju inte. Känner mig bara tjockare och tjockare efter varje promenad. Men lilltösen börjar dagis i oktober eventuellt i september. Så då blir det gymmet.
Dagen igår
De tre mindre barnen lämnades hos mina föräldrar strax efter sju. Lilltösen fick jag till att somna först. Sen bar det av mot stan och några vänner och bekanta som redan börjat partyt. Dock var de flesta tjejer nykter. Sen valde 80% av ligan att åka hem vid elva. Kändes väl inte jätteskoj att bli lämnad med tre killar, mina tre gringos ha ha ha. Blev en tur på den närmaste pubben först. Massor av folk. Blev bjuden på frinkar och självklart så sög jag i mig dem alldelens för snabbt.
En kille som jag känner rätt väl kom och informerade mig om varför ingen vill ha mig men framförallt att han inte vill ha mig. OCH det skiter jag i, är inte ett dugg intresserad. Men det var mina fyra barn som inte passade. Jag och en kompis bror satt och förklarade för den första killen att det faktiskt är personen man blir kär i och inte avstår pga barn. Min bägare rann över tårar. Killens idiotiska snack och den andres försvar gjorde mig ledsen och rörd på samma gång. Sen blev det tyst och jag följde med några andra vänner till nästa ställe.
Min granne var där och raggade på en 42årig bekant till mig. Ja vad ska man säga. Kan bara skratta åt dem båda. För tydligen har hans hjärtesorg gått över och han ville ha nå seriöst med honom. Ja just nu kan jag inte bry mig mindre. Lycka till ha ha ha
Och just där och då dök en kille upp som kände igen mig. Och på nå jävla underligt vis så föll jag lite för hans charm. och då var inte han den enda som försökte ragga på mig. Men vi träffades tre ggr inne på krogen. Den sista gången tog han min hand och stod och flirta typ och sa att han aldrig känt den känslan i kroppen när han sett en tjej. Ja jag vete fan varför han fick följa med till min vän :P Men vi låg tillslut i samma lilla 90cm säng. Han började talla lite här och där. Och vips så försökte han flera ggr ha samlag med mig. Jo visst, jag var naken men av andra orsaker en *in å ut*. Men ops, så råkade han lirka in den några ggr. Nu känner jag mig bara äcklad, ofräch, skändad på nå konstigt vis. Nä han var inte våldsam. Men det känns ändå konstigt. Jag sa till att jag INTE hade nå skydd. Ja jag kommer väl över detta med. Men det känns fan inge bra. Ångesten är inte kul. Och det var inte det enda felet under kvällen och på killen. Han har tidigare misshandlat sina ex. Och har åtal/domar på det. Han bedyrade sin skam över det som skett och berättade även att hans senaste ex aldrig älskade honom bla bla bla. Jag känner mig riktigt äcklad. Varför just jag? Jag vill inte ha nå idiot folk i mitt liv. *Uäck*
Livet går vidare. Men gud så jag saknade barnen i morse. Tårarna bara rann. Efter 30-60 minuters sömn så kanske det inte är så konstigt. Men även efter det som hände. Det fick mig att inse att mitt och barnens liv är så mycket mer värt. Jag vill inte va ute och parta järnet ofta. Jag får bjuda hem mina vänner på grillning och fika oftare på helgerna så slipper jag känna att jag saknar någon då. Jag behöver ingen man för att ha det trevligt. Och absolut ingen karl som inte kan respektere mig och bara ta för sig och bete sig som en idiot. Sex leder inte till kärlek, men kärlek kan leda till sex. Det är fan sant; ligger man så är det kört. Lär man känna varandra först så är det ett säkert kort.
Nä fortsätta ångra lite till då. Sen resa mig upp och gå vidare.
Deprimerande
Har vikit tvätt, städat dotras rumm och tvättat lite mer. Snart är det bara vinterkläderna kvar att tvätta. OM jag hinner innan det dimper ner en massa kläder igen. Snabbt går det att få en massa lorttvätt.
Var in till en vän och hennes "nya" man också. Är väl kul men jag hoppas det håller i sig. Skönt att kunna åka dit och kunna slappna ab och prata avslappnat.
Kom in på förhållanden och hur killar och tjejer tänker och känner. Och kan ju säga som så:vi var INTE överens. Killar tänker med den lillahjärnan där nere. Och det tyckte han att vi tjejer också gör. Jag tycker inte att jag gör det i den utsträckning som killa gör det. Men det är min åsikt. Jag skulle nog kunna vänta på den "rätte". Men man vet kanske inte heller om det är den rätte. Ja skit samma. Jag kände mig iaf rejält deprimerad och mer ensam när jag åkte hem. Inte just för det som sas. Utan för att jag insåg ännu mer hur ensam jag är och känner mig. Självklart så vill jag ju leva med någon. Men frågan är vem "någon" är och om nägon vill leva med mig???
Jag måste ut och röra mig i svängen. Så kanske jag finner den rätte. Men inte det lättaste har jag insett. Barnvakt, någon att gå ut med mm mm Få se om lördagen lyckas positivt med barnvakt och när det är löst så hoppas jag att kvällen blir trevlig.
Suckar vidare så kanske det känns bättre när jag suckat klart.
Slentrian
Barnens pappa ringer som aldrig förr. Iof skapliga samtal om egentligen ingeting. Han vill bort från sin "nya" familj bla bla bla. Sist jag pratade med honom så kom hans tjejs barn och pratade med honom. Hade våra barn stört honom så hade han sagt till. Men det fortsatte med att han skulle hjälpa barnet tvätta händerna, och fixs med nå marsvin. Jag sa till honom att han inte är så trevlig mot sina barn. Nä det var väl därför han ville komma där ifrån för att hennes barn börjar se honom som en pappa. Jo men jätte trevligt för våra barn. Tur dom inte vet! Jag är även sån som bryr mig om andras barn men jag skiter inte i mina egna för det. Sånt får mig att vilja kräkas. omoget av mig så avslutade jag samtalet med "Fortsätt du med din pappasyssla så åker jag till mina barn". Klart det sticker i hjärtat på mig när han gör så mot våra barn. Men det är i slutändan hans eget fel.
Jag står med fötterna i två läger som sliter i mig. Den ena vill vara den personen som låter barnen få åka till sin pappa (som dessvärre inte kan sköta sig), släppa min stolthet och låta barnen träffa hans nya familj. Men tanken får mig att må illa. Hon tillåter en vilt främmande person (pappan) flytta in hos henne och barnen. Han har hepatit, dricker ofta och beter sig konstigt. Kan jag lita på henne? Mitt hjärta skriker NEJ högt och tydligt även mitt förnuft skriker NEJ. Det är den andra sidan. Självklart vill jag inte splitra pappan från hans nya familj. Men det är väl ändå inte min huvudvärk? Han flyttar ju till stan (om det blir så) för att han ska kunna få ha barnen för att jag säger så. Men jag är ändå deras mamma och vet deras bästa. Att se pappan med andra barn, det skulle skära i deras hjärtan mer. Dom behöver få ha honom för sig själv. Och då skiter jag i om mitt sätt att agera är helt å helvete fel!
Kräks en smula och går vidare för idag.
Tråkig tillvaro
Dagarna dom går framåt iaf. Har varit lite PMS:ig de senaste dagarna. Men har någorlunda hållit mig på mattan =) Lite smått irriterad bara. Men jag vet ju att det går över.
Idag har vi varit ut och gått, kikat på helikopterflygning och varit på fika gånger två. Alltid trevligt att snacka lite gojja. Bara ett problem kvar att lösa. BARNVAKT till helgen jag ska ut och ha det trevligt. Jag bara måste få till det. Håller tummar och tår på min bror med familj men även annars att farmor kan ställa upp.
Nu har jag skickat in en spontanansökan till mitt landsting om jobb inom barn och kvinnoklinik. Så nu håller jag tummar att det går hem. Kom på att jag har en kurs kvar att söka för att bli undersköterska. Vård och omsorgsarbete 200p, så jag funderar på om jag ska söka den till hösten och strunta i högskolan. Men få se hur jag gör. Men jag vill ju verkligen prova på att jobba på förlossningen. Även om det är polis jag VILL bli. Men man kan ju alltid få det bästa av två världar.
Ska söka lite kontakter så jag kan få en möjlighet att få in en fot på ett eller annat vis.
Nu eurovisionsongcontest. Inte så intresserad även fast jag såklart vill att Saade ska vinna.
Framtiden
Kom inte vidare till fysen på phs denna gång. Men söker igen i höst. Har så mycket annat som jag funderar på som jag vill göra innan för att öka mina chanser. Funderar på att lägga ut lite "trådar" här och där inom bla bvc/mvc om olika saker jag kan ställa upp på som volentär. Skulle ju så otroligt gärna kunna tänka mig att vara stöd för ensammstående mammor som ska föda barn. Det skulle ju kunna ge mig en möjlighet att få in en fot på förlossningen och jobba extra där. Men att arbeta som volentär skulle bara kännas som ett viktigt uppdrag som jag mer än gärna gör gratis. Min tid och min erfarenhet delar jag gärna med mig.
Jag kände ju själv under min egen graviditet att jag saknade någon att diskutera och fråga obehindrat då jag väntade lilltösen. Hade känts skönt om mvc hade kunnat erbjudit mig någon att prata med, som inte var psykolog eller barnmorska. Bara en helt vanlig tjej/kvinna som varit i samma situation som jag var då. En person som jag viste kunna följa med mig till förlossningen om jag ville det. En person som jag lärt känna innan och kände en trygghet i. Men inget av ovannämnda fanns att tillgå. Eller jag hörde inget om det. Kan ju även finnas invandrarkvinnor som behöver en kvinna med sig som trygghet vid födsel. Men jag ska nog ringa mvc eller ta upp det nästa gång jag träffar barnmorskan på mitt mvc. Medmänniskor finns det aldrig för gott om. Jag ställer gärna upp om någon vill ha en trygg hand med sig. Jag är ju heller inte ovan vid situationen. På bvc ska jag höra om de även där vill ha någon som finns där för mammor med barn. Känner att jag har såå mycket att ge och dela med mig.
Så trots negativt besked på fysen så gråter jag alltså inte. Utan jag ser bara möjligheterna.
Tjingeling
Ett tag sedan då
Det händer inte så mycket direkt. Jag har det lite drygt med skolan även fast det går bra. Hoppas jag hinner klart bara. Har så svårt att komma till skott med allt som jag måste göra. Städar en dag, ser ut som en tromb dagen efter *suck*. Ett evighetsgöra med all tvätt, matlagning, plocka i å ur disken mm mm mm. Jag verkligen avskyr detta göra. Jag vill ha den tiden till barnen. Men vill ju ha ro och det går ju bara inte när det är stökigt runt sig :P Sen skolan, som vanligt när det gäller måste grejer som är tråkig, så skjuter jag upp det. Känner att jag inte hinner någonting. *Poff* så är det helg *poff* så är helgen över och skola igen. Och INGET vettigt har jag hunnit med.
Idag har jag bla varit på öppnaförskolan, sen en lång promenad, hämtat barn, varit på "tjyv jakt", hämtat fem små fiskar, käkat kebab, tagit ett hett bad och nu sitter jag här för sjuttioelfte gången känns det som.
I morgon blir det förhoppningsvis lunchen med flyttbruden. Sen inköp av lite presenter, MÅSTE STÄDA, tar iof max 30 minuter. Men att komma till skott är så svårt.
Sitter även i väntans tider. Alltså jag väntar på besked om fystesterna. Trodde det skulle komma idag men tydligen var det försenat. Märks i morgon om det kommer besked då. Så det är väl därför som jag har svårt att fokusera på allt det andra med.
Nu är det dax för sängen. Sen en lång prommis i morgon bitti.
Natti natt
Annandag påsk
Igår tog jag reda på de flesta högarna på gården, körde även lite stooor fyrhjuling. Att jag inte gör det oftare! Måste bli ändring på det. Tvättade även det mesta och vek in igår. Så nu ska jag hålla efter. I morse så klev vi upp halv sju. Plockade lite sen så ut på en lång rask promenad på ca 5 km. Tog oss 1 timme och 20 minuter. Få se om det blir en vän da till i morgon. Fixat och bytt däck på stora grabbens cykel har jag också gjort. Han sa nämligen att han och hans kontaktförälder skulle åka och köpa däck och slang på tisdag. Men jag tycker inte om att dom ska göra sånt, så jag fixa det själv.
Var och prata med en granne. Och jag känner mig alltid illa till mods och nästan gråtfärdig när jag pratar med henne. Vet inte om det är för att hon svek mig för två år sedan eller och det bara känns så ändå. Vi är egentligen väldigt lika men ändå så väldigt olika. Jag vet inte vart jag har henne, iof vet jag knappt det med några av mina vänner och bekanta. Hon trodde iaf att jag hade en massa tillställningar och är bortbjuden med barnen mm mycket och ofta. Jag sa som det är att OM det händer nått i mitt liv så har jag isf lyckats bjudit in mig själv. Hon undrade då om mina vänner och bekanta aldrig grillar eller träffar vänner. Men jo sånt görs ju, men så vitt jag har märkt så blir jag aldrig bjuden med barnen eller som nu då endast lilltösen behöver följa med egentligen då de andra kan sova borta. Men jag tänker verkligen sluta bry mig. Vill ingen ha mig med så ska de inte känna sig tvingad att bjuda med mig eller komma hit. Men min granne tyckte iaf att det var konstigt av de vänner som gör så. (Min känsla, jag vet. Men annars borde det ju märkas om jag någonsin blev bort bjuden, förutom när det är fest med fler.) Men jag accepterar detta och försöker gå vidare.
Det är inte accepterat av samhället att man är social. När jag var barn var det inte accepterat att vara blyg. HUR FAN SKA MAN VARA DÅ?!?!?! Svår balansgång det där.
I morgon blir det skola, kanske en lunch på stan med vännen som flyttar snart :( Sen kalas hos barnens kusiner, handla lite, betala räkningar sen en promenad. På onsdag är det skola och lämna in bilen på koll. Få se om jag tar en promenad från bilfirman till skolan och tillbaka efter skolan. Fredag har jag gramatikprov igen. Jag hoppas jag fixar det denna gång!!! Vill få ut mitt slutbetyg ju !!!
Dags för kvälls fix nu. Sen klockan åtta är det tv och sova.
Bajj bajj