ensammafyrbarnsmamman

Soligt och varmt har det varit idag, riktig sommarvärme. Tvättat lite och varit till mina föräldrar med lilleman. Han skulle absolut åka lilla fyrhjulingen, som äntligen blivit lagad. Vet inte vad det slagit i mon bror då han var ut i onsdags och grejade den hela dagen. dom kom inte här ifrån fören strax efter åtta. Ja, det var ju bara bror med barn inte svägerskan. Vi grillade lite också.

Jag hjälpte iaf pappa att städa köket och "finrummet". Nog för att orkideérna blommat inne i rummet, men någon (läs mamma) har ju inte varit noga med att sätta upp dem på pinnarna, så de flesta hade växt utåt sidorna. I köket så torkade jag av varenda skåplucka nästan. Och kaklet blev rent det med. Pappa är ju inte världsmästare på att städa direkt. Och mamma hon orkar ju inte ens lyfta arselet från stolen. Men dom skulle ju ha främmande ikväll, så jag kände att när jag iaf var där så kunde jag hjälpa honom lite. Han fixar ju en massa till mig.

Dotra hon var hos en kompis. Gårdagen tillbringade hon först med att åka fyrhjuling och sen när hon kom hem så fick hon inte vara med och leka med de andra två tjejerna. Men det gick bra iaf, vi tränade lite på baksidan sen blev det kväller. I morse så ringde hon iaf den ena kompisen och det gick bra att dom lekte så hon gick dit till tio. Sen var hon inge hungrig vid ett  då jag kom hem. Så fyra kom hon hem och då berättade hon även att den andra tjejen var med och att det hade väl varit lite småtjafs sen morgonen(som vanligt), tydligen hade de två andra tjejerna sovit hos varandra. Hade jag vetat det så hade inte dotra fått ringa någon av dem.

Men iaf så fråga jag den ena tjejens föräldra och dom hade inte märkt av nå tjafs. Själv trodde jag ju hela tiden att endast min dotter och en av tjejerna lekte. Iaf så gick jag på en promenad och var hem till den andra tjejens föräldrar. Fick ett väldigt kallt bemötande av mamman i huset. Men jag pratade med pappan ute medan lilleman lekte. Busade lite med deras son. Mamman pratade inte nämnvärt mycket utan svarade bara om hon blev tilltalad rakt på av mig. Hon pratade visserligen med sin sambo, även där lite spydigt, men shargongen brukar ju vara lite sån. Jag fortsatte prata med pappan i huset. Mamman tog två av barnen och åkte iväg. Dock inte dotras vän. Vi fortsatte prata. Hon kom hem, sa fortfarande inte mycket. Hon sa hon hade jobbat så jag antog att hon var vresig pga det. Men kände på nå vis att även något annat låg i luften. När vi skulle gå så frågade jag efter dotra. Men hon hade gått. Då säger mamman nått i stil med att min dotter tagit hennes dotters kompis. Jag tala om att jag inte viste om att hennes dotter lekt med den andra tjejen först. För hade jag vetat det så hade hon inte fått ringt. Jag skojade väl bort det lite i början. Men jag märkte snabbt att det var därför mamman var tvär MOT MIG!!! Vad F*n har jag med detta att göra, jag viste ju inget om det? Jag sa åt henne att jag inte accepterade sådant beteende att tjejerna stöter ut någon. Hon sa att om det blev så en gång till eller helst från nu så får inte hennes dotter leka med dotra nå alls. Nä det bryr jag mig inte om blev mitt svar. För jag lägger mig inte i det på det viset utan tycker att tjejerna kan lösa en del av tjafset själv. Hon sa att nä det får va slutlekt, ja då är det så sa jag. Sen mjukna mamman lite och sa att, Ja iaf slutlekt för ett par dagar. För det kan ju som sagt räcka med det. Jag trodde man skulle stötta sina barn i att lösa konflikter på ett bättre sätt. Men tydligen inte. Jag sa även att ifall hennes dotter gör nå dumt mot min dotter så blir ju inte JAG sur på henne. Det var väl iof efter det mamman mjuknade lite. Hon insåg väl kanske att hon gått för långt. Jag sa åt henne iaf att riva i åt min dotter om hon gör något. För hon måste ju få höra det från andra föräldrar också om hon gör fel.

Jag tror inte allt hänger på min dotter. Tjejen som dom "slåss" om har ju en egen åsikt också. Det är ju ändå hon som väljer vem hon vill leka med. Men det är min dotter som får ut för det. För hennes dotter är så sur av sig. I torsdags ville inte ens hennes dotter gå en vända med dotra som påskkäring. För hon Oooorkade inte, hon hade ju redan gått en vända. Känns som nå översittar fasoner och sånt måste min dotter acceptera. I går fick hon inte vara med och leka och när den andra tjejen leker med sin kusin får hon heller aldrig vara med. Men jag struntar i hela historien. Min dotter har andra vänner. Men jag skulle aldrig bli sur på någon annans förälder om mina barn är ovänn med deras barn. Snarare tvärt om så skulle jag gå och prata med föräldrarna.

Har iaf gjort mitt och pratat med dotra. Och sagt åt henne att sluta frysa ut för då kommer hon stå ensam tillslut. Hon står fast vid att den andra tjejen bara blir sur hela tiden. Men nu får det vara. Jag kommer inte lägga mer vikt i detta. Och absolut INTE vara sur på mamman trots hennes beteende idag.

Jag gör som vanligt. Borstar av mig och går vidare.

Hur ska man som förälder reagera? Är det inte lite omoget av oss vuxna att bli sur på barnens kompisars föräldrar, om våra barn blir osams en dag?

Dagen börjarde halv åtta i morse då lilltösen tyckte det var dax att vakna. Men med sol ute så gör det inget att få kliva upp så tidigt trots att barnen har lov. Blev bara till att slöa lite sen en lång och rask promenad på 5 km med sällskap. Riktigt trevligt:) Lilleman var med han också och cyklade med. Stora grabben äntligen frisk efter att ha legat med hög feber hela helgen. Men istället är lilleman lite hänging och ingenting duger.

Dotra har varit hos en kompis hela dagen och så ska hon få sova kvar. Jag och lilleman va till stan en sväng och lämna tillbaka min andra jacka som det ärven var hål i. Så j*vla irriterande att båda jackorna var trasig och att jag inte märkte det på affären. Men nu blev det ingen ny jacka, få se om jag går och kikar i morgon igen.

Skulle ha behöva städa upp i hela huset innan sommaren komma på riktigt. Jag måste bara få tummen ur, å börja eller rättare sagt fortsätta. Fick nya gardinerna till köket idag och dom åker upp så fort jag städat klart i köket.

Nu blir det att lägga lilltösen och sen ta ett bad med lilleman. Kanske att jag ska ta mig ann en bok och läsa eller vänta på de jag beställ... Snart dimper "Varför gråter inte Emma?" och boken om Kungen, ner i brevlådan. Ser verligen fram emot att läsa dem.

Började min dag med att storskrubba duschrummet på övervåningen. Men fy f*n ret ut sagt! Det har ju runnit lite väl sakta i duschbrunnen. Och det var mycket äckligt där. Golvbrunnen såg helt okej ut men det är röret emellan de två brunnarna och brunnen under handfatet som var riktigt hemskt. Jag skura vattenlåset i handfatet och allt annat jox där runt. Så nu är det frächt där uppe äntligen. Jag går ju annars bara dit och duschar så det dammar ju igen. Städade även toan nere, fast det gör jag iof några ggr i veckan. Men är inte klar där då det kom annat emellan. Blev en tvättning av bilen, sopa av hela garageinfarten/parkeringen. Krattade gruset vid postlådan och rensade landet som är vid garaget. Så nu är iaf framsidan vårstädad. Baksidan orkar jag inte ens tänka på. Få se om det blir tvättning av alltanen i morgon. Jag brukar alltid börja där men inte i år.

Var iaf på mitt första myndighetssamtal hos polisen i torsdag. Det gick otroligt bra. Han var väldigt lättsam att prata med. Han började fråga om jag hade någon släktning som var polis. Men det viste jag inte om jag hade. Sen berättade jag lite om mig själv. Han frågade om varför jag valt att söka till PHS, om jag var rädd för någon situation som kunde uppkomma, om jag viste hur fördelningen låg på utearbete/pappersarbete, vad jag tyckte om skiftgång. Skiftgång är det ju på varenda arbete nu för tiden, ja om jag inte jobbar på kontor då förstås. Han frågade även om jag var berädd på att använda vapen. Och jag svara att det är ju inte direkt ett drömsenario, men det ingår ju i tjänsten och finns det inte någon annan utgång så måste jag. Jag berättade om vad jag gjort sedan studenten och att jag inte varit inskriven på arbetsförmedlingen nå mycket alls, då jag alltid haft annat för mig. Antingen studerat, varit föräldraledig eller arbetat/haft praktik. Jag fick säja tre positiva saker om mig själv. Jag har för mig att jag sa social och det hade han inga invändningar emot att jag var, flexibel sen tror jag inte att jag sa något mer. Självklart skulle jag säga tre negativa saker om mig själv med. Det enda jag fick ur mig var att jag pratar i munnen på folk och att det ofta berodde på att jag redan viste eller förstod vad som ska säjas. Men det tyckte han var en positiv sak i detta yrke. Då det kan behöva brytas i vissa samtal om det är i speciella situationer. Han frågade vilket område inom polisen jag skulle vilja jobba inom. Och mitt svar blev inom narkotika och brott i närarelationer, kvinnor och barn. Han har ju själv jobbat som narkotika polis om jag inte minns helt fel.
Vi eller rättare sagt jag, kom in på att jag är kort och det har ju haft en stor betydelse varför jag inte valt att tänka på detta yrke förut. Men han sa att det absolut inte har någon betydelse om man var kort eller lång. Snarare en fördel att vara kort i många av situationerna som kan uppkomma. Sen jättebra tyckte han att det är tjejer som söker. Oftast är det även där en fördel i vissa sammanhang att vara tjej. Vi tjejer har en förmåga att vända ett negativt samtal och få männen dit vi vill. Och då sa han att då är det ju bara bra. Alla sätt att lugna någon är ju bra utom de dåliga. Frågan om hur jag var i svenska uppkom också. Jag berättade att jag nästan alltod skrivit väldigt mycket, dikter, dagbok, blogg mm. Han sa då att det inte hade gått så bra på läsförståelsen och att det snarare hade gått väldigt dåligt! Mitt enda svar var att jag sovit dåligt och jag berättade att det även gått dåligt på högskoleprovet. Det kändes som att jag egentligen inte hade klarat mig men att jag gått vidare ändå. Han sa sen att han inte vet hur det kommer att gå för mig (jag kände, att nu är det kört) sen sa han att han kommer starkt rekomendera mig. Han frågade då hur det kändes. och det känns ju jättebra och då jag var nervös genom hela samtalet som pågick i 40 minuter. Nöjd och glad gick jag där ifrån med ett leende =)

Åter till provet som jag gjorde förra torsdagen. Jag hjälpte ju kvinnan från rekryteringen att dela ut provet. Då sa hon att sådnat såg hon mycket positivt på och skulle komma ihåg. Sen när provet samlades in och hon tog mitt så läste hon mitt namn högt och jag tyckte hon la det i en annan hög. För när vi kom in på svenskan hos polisen så sa han att de inte fick tala resultaten men att jag låg väldigt mycket på gränsen. Få se om jag ringer rekryteringen och kollar resultatet någon dag.

Men nu är jag iaf ett steg närmare och måste verkligen ta tag i träningen. Och jag ska fan fixa detta en vacker dag. Jag tror detta är mitt yrke eller egentligen vet jag att det är mitt yrke. 2 år i Stockholm kan jag se som ren semester kanske inte ens vill tillbaka hit. Men få se OM jag kommer in någon gång. Och att få en rekomendation av polisen det slår verkkligen allt.

För två veckor sedan, kontaktade jag den nya beteendeterapin inom barn- och familjehälsan här i stan. Fick rekomendationer av BVC att dom skulle vara bra och attd et nog skulle passa dotra. Kort och gott så ringde jag och frågade om vi var välkommen. Bla för dotras ångest att åka hiss och såklart övrig ångest som ligger i grund för hennes selektiv mutism diagnos. Den utländska kvinnan som tog emot mitt samtal var inte ett dugg tillmötesgående. Och jag undrade även OM vi skulle få börja där OM vi då lära ha henne som beteendeterapeut? Hon sa att hon inte viste utan det fanns fler. Varför jag ifrågasatte var för hennes dåliga svenska och jag vill kunna förstå och vill även att dottern ska förstå OM vi nu skulle få gå där. Det hon uttalade sig om var att vi nog inte var välkommen iom dotterns diagnos "Selektiv mutism". Och för att vi fått den diagnosen på BUP i staden bredvid. (Då BUP slagit igen i vår stad). Hon menade på att vi skulle söka hjälp från BUP. Jag tala om som det var, att jag frånsagt mig hjälpen där i från, då jag tycker att behovet är på hemmaplan och jag kan heller inte sitta och åka till en relativt okänd stad/sjukvård, för att få hjälp med dotterns problematik. Men hon såg inte positivt på det och hon skulle återkomma efter att hon tagit upp ärendet med teamet.

Förra veckan skulle alltså den utländska kvinnan ringt upp. Idag ringde hon och hade ett negativt besked. Jag blev så klart irriterad över hennes/deras bemötande. Då jag anser att hon missförstått mitt ärende i frågan pga hennes språk. Men hon sade sig ha uppfattat mig korekt och jag fick inte förklara. Utan kunde isf få prata med enhetschefen. Jag slängde i stort sett på luren.

Jag ringde därmed upp BUP och en beteendevetare/psykolog eller dyligt ringde upp mig. Jag berättade hela historien och hon hade även läst igenom dottern journal innan hon ringde. Jag talade om vad kvinnan i sagt. Och hon på BUP tyckte det var mycket märkligt och ansåg att de har samma förutsättning att kunna hjälpa dottern, som dom har på BUP. Hon bekräftade även att jag inte har någon kontakt med PUB. Och det då inte skulle finnasn några hinder att någon annan enhet tog sig an dottern. Hon förstod även min problematik att inte behöva åka till en annan stad för att få hjälp, utan hon ansåg även att det vore bättre att få hjlp närmare hemmaplanen, i en miljö som dottern är mer bekant med. Kvinnan på BUP skulle samtala med sina kolegor och höra vad dom tycker om saken. Sedan skulle hon kontakta mig igen, idag eller i morgon förmiddag.

Jag hoppas att dom löser detta åt mig. Även om det nu känna j*vligt pissigt att ha blivit nekad hjälp först, sen behöva be ännu en gång, men då genom andra personer. Jag antar att denna enhet på barn-och familjehälsan öppnade för att landstinget ansåg att det finns ett behov av hjälp i närmiljö. Men just nu känns det som om jag hamnat mellan två eller egentligen tre, stolar, då även skolan har sin del med i detta. 

Jag hoppas iaf att barn- och familjehälsan får sig en näsbränna som nekar ett barn att komma.

(Nä, jag är inte rasist. Men jag anser att det är viktigt att förstå varandra under en behandlig. Speciellt när det är barn inblandat) 

Ja ha så kan det gå. Men glad ändå. Kan man ju utrycka det. Lite smått komiskt är det. Hade det på känn, har haft en längre tid. Men ja, ha ha, det är ju faktiskt skit skoj=) "Nynnar på en liten visa och visslar för mig själv" Å gud så spännande. Hi hi.

Dax för söndagskvällsbestyr med ett brett leende=)

Idag har det varit skola en sväng. Gick väl bra, hade genomgång inför provet i morgon. Måste sätta mig och kolla igeom det snart. Lilltösen va hos farmor medans, men hon sov den timmen så det gick ju bra iaf.

Ångest har jag idag. Det händer INTE ofta, väldigt, väldigt sällan brukar den slå till Och det var väldigt längesen nu. Men just nu sitter jag med tung andning och vet inte vad som gick fel...?!? Va hem till en vän efter skolan, allt va som vanligt, vi prata lite allmänt om ditten och datten semster, högskoleprov mm. Men sen *poff* så dök ångestkänslan upp. Som en stor smäll. Jag kan inte komma på vad som utlöste det. Finns en grej som jag sa om en bekants-bekants barn, kan ju ha varit det...eftersom min vän känner en bekant till den bekanten (snurrigt värre, jag vet) och min hjärna skrek att "hjälp, tänk om hon berättar det jag nyss sa till denne och denne sedan säger det till den andre och jag får skit för det". *suck* Ibland önskar jag bara att jag kunde hålla tyst. Fast jag vet ju även att min vän brukar pladdra vitt å brett om andra både nära å kära, utan att bry sig ett dugg om de får reda på det. Men lite av min "fråga" var ju även lite oro. Och även en *suck* över hur alla jämför sina barn och vill att allt ska gå så fort. Oavsett om det skiljer två dagar eller tre månader. DET GÅR INTE ATT JÄMFÖRA BARN. Och inte när det skiljer så mycket. Men det handlar väl om osäkerhet hos mammorna. Jag är ju inte säker på allt själv. Men jag använder sunt förnuft iaf. Och det tror jag de flesta gör. Ja skit samma, jag står för min oro. Och jag hoppas denna känsla släpper nu när jag fått ur mig min dumhet:P Alla barn är olika, PUNKT SLUT.

Jag har ju själv känt en oro när lilltösen va en månad-tre månader, att hon hade en släng av downs syndrom. Men sen släppte det. och som någon sa: att man kan se objektivt, när man kan se att det finns andra barn som är söta och inte bara sitt eget. Fast jag själv har nog sett både "fula" och söta barn både innan mina egna föddes och efter. Saksamma, alla barn ser olika ut de med. Sen finns det dom som är skit söt som barn, men som blir "ful" som större och " fula" barn som blir skit söt som större.

Ja detta blev en lite knasig blogg för idag. Men ett känsligt ämne.

Finns det verkligen "fula" barn? Eller ser vi alla detta med helt olika ögon?

Tack och hej för mig

Idag blev stora grabben elva år. Gud vad tiden går fort!!! Känns ju som igår. Och till råga på allt har jag hunnit med tre barn till och ett ex antal studietimmar, en eller egentligen fler separationer och några flyttar. Men just nu känns det inet allt för långt bort sedan han föddes. Och hans födelse och småbarnsår kommer jag nog aldrog glömma. Mammas lilla kille. Så stor men ändå så liten på samma gång. Nog för att vi grälar på varandra. Men det är ju ändå bra att man vågar säga vad man tycker och känner just då, till varandra. Lilla-stora grabben sover ju fortfarnade med mig, eller rättare sagt oss. Hela högen, förutom lilltösen sover ju med mig i min säng. I natt blir vi en mindre, lillgrabben ville vara med morfar både idag och i morgon, så han sover där inatt. Har iof haft lite grälsjuka stora barn, då det inte alls gillar att klockan gått en timme för fort idag. Tar väl någon dag innan hjärnan ställer om sig. Lilltösen gick det inte att hålla vaken, hon somna bums klockan kvart i sju. Och som vanligt så sover hon hela natten. Rena lyxen=) Men jag kan ju inte direkt säga att jag haft det så bra med någon av de andra barnen någonsin! Så att få sova hela nätter och ha fyra barn varav en bebis, det är jag väl värd!!!

I morse var vi till farmor och farfar. Lilltösen charmar båda två. Mest farfar tror jag. Han har verkligen skinit upp sen lilltösen kom och blev lite mer männska:) Farmor hon gnäller ju mest om sina onda axlar, svininflunsa biverkningar, och behovet av att köpa jod, nu när det kommer massa partiklar från japans kärnkraftsverk. *Suck* vad ska man säga...hypokondri x tusen!!! Men barnens pappa var där. Barnen blev stimmiga, inte lätt att ha dem instängd i en lägenhet på andra våningen (1:a kanske det är) Men två timmar stod dom ut iaf. Tänk att jag och barnens pappa kan hålla sams så länge. Men det är nog distansen som gör det. Även om jag hatar hans sätt att ha handskas med allt att göra, så andas jag iaf lugnt nu.

Väl hemma så kom mina bröder och barnen, mamma och pappa och svägerskan också så klart, även om hon var oviss. Men det var trevligt. Tänkt att min bror förbjuder svägerskan från att åka till Ullared. Skulle jag bo med en karl som förbjöd mig att åka nån stans då skulle han få veta hut. Visst man behöver inte åka dit och shoppa loss men det är ju en upplevelse i sig att åka dit. En liten tripp om man ändå är i krokarna på semester. Men tydligen var det bannlyst. Så denna gång tyckte jag synd om min svägerska faktiskt. Frågade även om vart de skulle åka på semester i sommar. Och det satt långt inne. Dom är så jävla rädd att jag råka hamna på samma ställe. Men det aktar jag mig för. Det är så jävla synd att dom inte fattar vad deras barn går miste om, när dom inte får göra saker med sina kusiner. Det är faktiskt viktigt att ta vara på sin släkt. och framförallt för barnen. Men skit samma, allt fungerar till nästa tabbe dom gör. Men jag orkar inte bry mig. Men till Gottland bär deras resa av. Och dit ska inte vi. Om jag nu kommer iväg någon stans. Skulle va nice med en tur till Göteborg eller Smålandstrakterna. Men vi får se. I år kanske det duger med djurparken i krokarna.

Jag hoppas att kärleken dyker upp i sommar. Jag vill ju känna kärlek och ge och ta. Men den som lever får se. Jag väntar å längtar så länge iaf.

Nu vankas det sängen. För inte märks det för min del att klockan egentligen skulle varit sju. Stockholm-Båstad nu först.

Ja nu var det ännu ett tag sen jag skrev något här. Men allt känns ju ganska okej. och då lär jag ju ändå få känna mig nöjd över min situation. Men vägen till idag sen sist har ju inte varit så otroligt givande. Bla en CSN skuld på 16500kr som det bråkades om som var på väg vidare till kronofogden, för csn dom kör ju raka vägen till KRF och inte går via nå inkasso. Det är en lååång historia som jag inte orkar dra nu. Men efter lite mer skuldsättning så är det löst. Hoppas jag dom sa så iaf. Men har fått 2000kr i oväntat bidrag=) Det tackar jag ju inte nej till. Har även en snäll far som jag kröp till korset och fråga om han kunde betala min el å vatten. Så nog börjar det räta ut sig. Även om jag kunde haft pengarna till nå roligare än idiotiska skulder. Men skönt att slippa skiten. Även ett vackert tillskott kommer till mig i juni. Skatteåterbäring wohoo!!! Jag deklarera redan igår=) Hur det var möjligt vet jag inte. Men det gick:)

Idag har jag varit på öppnaförskolan och även till skolan på Historia A. Sen blev det inköp av tapeter, lite för att fira att jag äntligen har lite tur i oturen. Och tidigarelagd våffeldag blev det idag. Och nu sitter jag och funderar på om jag ska måla taket i lilltösens rum, måla hennes "nya" möbler eller bara skita i det just nu och ta det när jag verkligen känner för det... Har huvudvärk idag bara för att jag inte kunde ge fan i en mjuksmörgås på ÖF.

Nu känner jag mig helt slut. Men få se vad jag tar mig för. Var länge sen jag va så här seg. Har ju iof fått mycket frisk luft senaste dagarna. Har lånat en hund. Då ägarna ska separera och ingen vill ha den just nu eller kan. Men få se om den återlämnas i morgon eller om han blir kvar ett tag till. Har INTE råd att köpa käk till den nu. Det får dom stå för om han ska va kvar ett tag till. Fick frågan om att ha den varannan vecka eller nå sen. Och det kan ju gå. Jag får ju bra motion ifa. Och han är riktigt snäll och lydig.

 

Lite saker till tösens rum. Så klart att hon ska ha rosa =)
Bokstäverna ska vara rosa i hennes namn på dörren.
Ska även leta rätt på en växa säng. Men det är ett senare kapitell.
Om jag orkar så ska jag måla om spjälsängen i sommar till vit.

I morse bar det av för att göra simprovet. Va ju lite svårt att simma runt. Men det gick bra och blev godkänt iaf=)

Sen så slår man på datorn och läser nå jätte hemskt:( Jag avskyr när det händer barn något och ännu värre när det händer någon i ens närhet:(

Sen en ännu till konstig grej som ligger mig ännu närmre:( Tyvärr kan jag inte nämna något om det. Inte än iaf. och egentligen är det ju inget som man ska prata om. Men ja det kommer ju upp till ytan tillslut. Men sorgligt e det.

Har inte så mycket mer att skriva.

Men ta hant om varann, ni vet aldrig när livet tar slut!

Och krya på er sjuklingar!

En längtan bor i mig. Både en längtan bort och en längtan till trygghet, värme och kärlek. Ibland funderar jag hur det skulle vara OM jag inte hade barnen. Vad skulle jag göra då? Vem skulle jag vara? Jag tror att jag skulle varit ingenting faktiskt. Jag vet inte vem jag är utan barnen. Men ibland skulle det få vara skönt att få längta och sakna. Visst det är jätte tomt när jag är ensam hemma på dagarna. Men att få vara ensam en längre tid. Först skulle jag nog bli apatisk och bara sitta och inte göra så mycket. Sen skulle jag nog städa upp överallt tills det blev kväll. Sova en hel natt i sträck skulle jag nog inte göra första nätterna. För att vakna någon gång mellan tre å fem det gör jag nog. Men vad skulle jag göra den nya dagen??? Inte köra till skola/dagis! Ingen städning! Inte en massa tvätt! Bara få tänka på mig själv. Göra det som faller mig in. Men vad är det? Våldgästa mina vänner. Gå hem till det tysta, ta nå att äta, mata katterna, sitta vid datorn, sen sova. Men nästa dag då? Jag har ju gjort allt redan...Mata mig själv och katterna, slänga i en tvätt, plocka ur disken. Vad skulle jag göra på helgerna då? Sova till tre, ut på krogen följa med nå halvtaskigt ligg hem. Ja, jag vet inte hur mitt liv skulle se ut faktiskt. En helg då å då skulle inte skada. Men annars är jag rätt nöjd med min tillvaro.

Längtar ju efter kärlek då förstås:( Vill ju ha någon att mysa med på kvällarna, mornarna, helgerna, vardagarna, innan jobbet, efter jobbet. Äta god mat med, äta vardagsmat med, frukost i soffan, frukost på alltan eller varför inte vid köksbordet. Någon som älskar mig och vill och vågar ta hant om barnen och vara en hel familj med oss.

Längtan, saknad, kärlek, värme, trygghet

Även om jag längtar efter ensamhet just nu så är mina barn det mest fantastiska som finns. Men bara liiite egen-egentid skulle inte sitta fel. Att sitta och vänta på att hämta barnen klockan ett det är inte egen-egentid. Och inte att lämna Lilltösen med sin pappa hos farmor för att gå till skolan två timmar heller. 

Det löser sig nog   

Var ett bra tag sen som jag uppdaterade här känns det som. Men kände att det var dax igen. Jag har haft mycket mer energi än förut. Jag tror det beror på mitt vitaminintag. Förut så ville jag bara hinna klart för att få sätta mig vid datorn igen. Nu sitter jag och funderar vad nästa sak jag ska göra. Visst slappar jag till nu med. Men inte alls lika seg och trött känner jag mig.

Huvudet sprudlar av ideér men jag vet inte vart jag ska börja. En sprudlande nygammalbekantskap vill hjälpa till och måla. Eventuellt så ska vi även måla lite gamla möbler. Mycket roligare att göra saker tillsammans ju. Men vi får se hur det blir.

Gud så skönt att bara få vara. Ha lite kaffe främmande från olika håll och även åka iväg på en snabb kopp. Jag känner inte alls samma "behov" att sitta hos någon en hel dag för att slippa vara hemma. För nu känns det faktiskt skönare att få komma hem. Börjar känna en ro i kroppen. Känns lite som puzzelbitarna börjar hitta sin plats även om de inte är ihopsatta och heller inte komplett. Men det hinns nog med. Skynda långsamt heter det ju.

Idag så har det varit öppnaförskolan det var riktigt trevligt. Inte så många där men lagomt skönt. Och inte en massa "tävling" om ditten och datten. Några veckor så har ljudnivån legat ganska hög. Inte i osämja men mer att vem som ska synas mest. Och då blir jag mer tyst. Kärringar i ett nötskal. =)

När jag hämta Lilleman idag så gick vi till rinken så han fick åka, dotra och en vän med dotter var med också. Sen blev det kaffe. Lilleman följde sedan med dem hem och var även med och åkte skidor med dom. Så jag antar att han kommer vilja åka varje vecka nu. Tisdag tävling torsdag träning. Kanske morfar kan ställa upp och åka med honom...I morgon ska dom iaf åka när jag är på BVC och på besök och dricker kaffe och snackar skit=) Ska även handla lite. Kanske gör det innan besöket tror jag.

Har även fyllt i min ansökan till PHS men inte skickat in då den ska kompliteras med simintyget som måste göras nästa vecka och personligabrevet. Senast 14 mars måste det göras. Det ska sen kompliteras med slutbetyg, högskoleprovets resultat som jag för den delen ska sitta och kämpa mig igenom den 2 april en hel lördag. Vet inte om jag ska träna inför det eller bara gå dit och göra mitt bästa såklart.

Nu blir det att bege sig till sängen. Stora grabben är borta hela helgen så bara jag och småttingarna hemma. Vi ska åka iväg på fika och lek i morgon efter skolan också. Så fika x 2 i morgon. Och eventuellt en tredje gång med.

Känns som det bara är kärleken som saknas nu

Ja ha, en förkyling har intagit min näsa. Och jag verkligen avskyr det! Känns som det bara blir värre:P

Söndagen bestod av köra barn. Gårdagen så var jag ut på promenad och gick till en bekant på kaffe. Eftermiddagen bestod av möte ggr 2. Sen blev det kväller. Så två dagar har nästan gått förlorad bara för en massa måsten med möten och köra barn. Idag så blev det öppnaförskolan fram till kvart i elva sen skolan kl elva till tolv. Lilltösen var hos farmor med sin pappa. Typiskt så hade han precis klivit ur bilen när jag kom. Så jag lära ju se kossan. En sak glädjer mig: Jag ser tusen ggr bättre ut än henne =). Nu lät det säkert som om jag är svartsjuk, men det är jag inte ett dugg. Det bara är avsky för att HON är så blåst så att hon inte fattar vad fan det är som skett. Ja skit samma. Jag bryr mig inte nämnvärt mer. Men det som står fast är att barnen aldrig kommer att ha nå hos henne och pappan å göra.

Efterskolan så åkte jag och hämta Lilltösen. pappan börjar prata om sin duktiga hund som går in på toa och kissar om ingen klivit upp på morgonen och gått ut med henne. Stackars hund, som dessutom borde vara rumsren redan. Han tyckte det var jätte duktigt och smart. Medan jag sa vad jag ansåg om det hela. Jag sa sen: "Vi kommer att skaffa en hund sen när Lilltösen är större och när jag träffat en karl och han vill ha hund" Som svar på det så vände pappan på klacken och gick ut ur rummet =) Det stack nog till i hans hjärta att JAG sa någon om förhållande till honom. Men det skiter jag i. Det får gärna kännas ännu mer. Bara han lämnar mig i fred.

För någon dags en så skickade jag ett mejl till en person. Personen får nog hundra mejl. Men just jag fick ett positivt svar. Hmm vet ju egentligen inte varför jag skrev. men något gjorde ju mig nyfiken. Avståndet är ju inte det bästa. Men jag tänker inte dra nå förutfattat om det hela. Men lite skoj e det allt. En i mängden att bli utvald. Det hör ju inte till vardagen. Men det visar sig...

Nu blir det natti natt. Hoppas bara på att jag känner mig bättre i  morgon.

Helg på helg på helg. Fördelen för mig med helg det är att jag slipper kliva upp och skicka barn till skolan. Det negativa är ju att det oftast inte finns så mycket att göra. Dagarna går ut på att få dagen att gå så att jag får gå och sova. Inte direkt normalt, men är man utan någon att mysa med så blir det lätt så. Och tyvärr så kan jag ju inte direkt påstå att mina barn gillar dessa helger heller. Men någongång blir det väl ändring hoppas jag.

Denna helg har iof varit rätt olik eftersom lilleman va på kalas igår halv fem till halv sju. Och dagen bjöd på rally och sedan ett kalas klockan två. Och vi blev kvar ända till sju nästan. Så nu har vi nyss ätit och det blir väl nå halvmys med melodifestivalen.

Jag gillar inte denna trista ensamhet. Jag vill inte ens va hemma. Men som sagt eftermiddagen har bestått av en massa skitsnack med gott sällskap. Skänkte bort en hel säck med kläder, känns skönt att bli av med lite så slipper jag bekymra mig vad jag ska göra med skiten. Har även satt ut en massa barnsaker på blocket idag. Vill bli av med allt och så klart få in lite pengar.

Nu blir det mysstassen på sen liiite choklad och tv.

Känner mig tom, bottenlös, uttråkad, ledsen, ensam. Ja, just nu kan listan göras lång tyvärr. Det var faktiskt otroligt längesen som jag kände så här. Det kryper på mig när jag minst anar det under dagen. Känns på nå vis som om jag inte vet vem jag är... är det meningen att livet ska se ut så här... Dagarna går och inget händer. På sin höjd åker jag ENSAM till storstan och kollar runt. Jo, jag har faktiskt lärt mig att vara ensam, få krypa upp i soffan med en bra bok och bara mysa. Men en långvarig ensamhet utan att få vara mig själv bland folk, det är jobbigt och väldigt tärande. Skrattade lite för mig själv igår när jag kollade "Solsidan". Förra avsnittet då frieriet blev avbrutet då tjejen började klaga på honom och inte fatta att han tänkt fria. Lite så känner jag mig ibland. Jag bara vräker ur mig, utan att tänka mig för. Men sen igår, iom känslan jag har i kroppen så tänkte jag: Folk tycker säkert att jag är lika dryg som den där grannen(minns inte vad han heter). Inte för att jag anser mig själv vara påträngande. Sen på hemvägen från stan idag så slog det mig "Varför kan inte jag bara vara en blåst brud som flamsar omkring och inte-kan-nått"? Nog för att jag har blivit mindre uppmärksam och mer glömsk och orken tryter så då ber jag om hjälp. Men det räcker ju inte långt. Jag tänkte även på HUR jag på bästa sätt skulle kunna mötaa kärleken. Lilltösen är ju inte det bästa dragplåstret precis=) För vem tror att en tjej med en bebis är singel. Men då lär jag ju hitta på lösningar på vart jag kan finna honom. "Du kommer inte hitta honom på krogen", "I byn finns inga killar, sök dig längre bort", "Sök på e-kontakt" mm mm mm. Men jag har nog varit lite var stans. Men tyvärr vid fel tillfällen kanske. Jag får väl försöka få med mig nån och gå ut på krogen/pubben nå nu i vår. Jag vill bara bort. Jag tror min räddning skulle vara att komma in på PHS och dra här ifrån i 2 år. Men med min otur så blir det inte så. Den som lver får se.

Stora grabbens rum är snart klart iaf. Bara gaderoberna som ska fixas till och tapetseras. Så senast till helgen hoppas jag att allt är klart. Sen har jag det andra rummet kvar. Men jag tänker inte stressa så att jag blir sjuk igen. Jag tar det i lugn takt eftersom jag måste göra allt ensam.

Lite tomma ord från mig. Nu ska jag kolla lite tv och sen sov.

God natt!

Blev till att fixa rummet. Så nu har vi spacklat allt ihop. Bara att slipa i morgon och ev hinna sätta upp lite tapeter. Ja inte va det stora grabben som hjälpte till med sitt rum iaf. Utan hans småsyskon har hjälpt mig att slita tapet, spackla och slipa. Och sopa av golvet gjorde dom också. Så duktiga så<3.

Lilltösen somna klockan sju, så jag har ju haft tid att fixa. Vi höll på till kvart i tio. Sen blev det att film "Så olika" hette den, om jag inte minns fel. Varken bra eller dålig. Men den väckte en massa tankar och en stark längtan i mig. Jag längtat så otroligt efter mannen i mitt liv!!! Det gjorde riktigt ont att tänka på det och känna den starka längtan. Men min dag kommer väl någon gång...Känns faktiskt ganska hopplöst. Jag har ju även svårt att se mig med någon. Vem skulle passa in i min lilla familj? Jag känner mig som "En överbliven parasit som ingen egentligen vill ha med att göra, men måste väl för att HON inte ska bli ledsen" (Jag hoppas ju såklart att det INTE är så!) Ibland funderar jag på att bli en riktigt grinig person och elak för då kanske jag skulle få människor på "fall" som stannar kvar. Ha ha ha gud så patetiskt att det kan vara så faktiskt. Brukar ju läsa Katrin Zytromerskas (?) blogg och hon är ju faktiskt en riktigt ego bitterfitta men ÄNDÅ fastnar så många för henne och hennes elakheter (ja, till och med jag) Men måste man verkligen vara en sur, elak människa för att få vänner, killar, hångel?... what ever...

Nä, jag skulle nog inte klara av det. Jag är den jag är. Även om jag ALDRIG har fått klarhet från någon VAD det är som folk irriterar sig på mig. Egentligen borde jag skita i det. (Och jag gör det oftats) Men vissa dagar blir det mer framhävande än andra. Typ i hormontillstånd som PMS eller dyligt=) Jag vill bara höra sanningen. Jag har några närmare vänner som jag tycker om för den de är. Alla har de sina egenheter, men jag gillar människan bakom dessa egenheter och då blir egenheten något som förbises. Fast egenheten behöver absolut inte vara något negativt och är oftast INTE det. Alla är vi olika och ska väl inte behöva "särbehandlas" för det...

Jag är ju den som ALLTID har lyckats träffat en person/kompis som sedan någon annan "snott" från mig. Under hela min uppväxt har det sett ut så. Vems är då "felet" Mitt? Den som snodde? Eller den "nye vännen"? Jag är nog inte särskillt intressant antar jag. Måste man verkligen vara intressant för att behålla vänskpen? JA jag vet att jag har varit a pain in the as med allt mitt trassel med barnens pappa, grannen, grannens bror, Indien, Jimmy. Men det har ALDRIG varit min mening! Jag är evigt tacksam, ni har funnits där när mitt bröst har gjort ont och tårarna varit nära. Fått mig skratta, fått mig tänka på annat.

Men just nu känner jag mig bara sååå ensam. Förlåt!

Jag ska vända blad och tänka positivt. Jag ska finna lyckan och kärleken. Jag ska ta vara på mina nära. Varför vänner är viktig för mig beror på att jag inte har haft en stabil familj. Mina vänner och dess familjer har kännts som mina familjer. En liten glimt i hur en normal uppväxt och familj kan se ut. Jag vet nog inte riktigt det. Men glimten in ger mig hopp om att få ett lyckligt liv någon gång, kanske någon annanstans. Även om jag inte får vara med, så är känslan att veta ändå skön.

Jag plockar några blommor, en för varje vän ...

Jag älskar mina barn allra högst <3 <3 <3 <3 de är mitt allt Älskar er AEOL *PUSS*

Mina vänner betyder mycket för mig <3 Ingen nämnd ingen glömd

Äntligen så har pappa satt upp väggen till barnens nya rum! Det gick tokfort, elen är dragen och taket målat 2 ggr. (Med oljefärg, men jag tror inte vi dör eller blir sjuk). Jag har spacklat och börjat slipa väggar. Idag har det inte blivit nå jobb där uppe. Men i morgon ska jag på det igen. OM jag inte orkar mig up medan kyckligen, jag ska fixa, blir klar... Ska iaf bli jätte skönt att få till det!

Nu blir det ju så att stora grabben får den vänstra sidan och lillgrabben får låna den högra som lilltösen ska ha. Så tyvärr så kan jag nog inte inreda hennes rum än på ett tag. OM jag inte tar och fixar Lillemans rum ute i hallen ett tag... För den är ju faktiskt stor och det ¨får plats en säng där. Han leker iaf mest här nere. Hans rum lär inte bli klar innan det blir varmare. Då det fortfarande är rör som måste bytas :P

Händer väl inte så mycket i mitt liv. Jag känner mig lite piggare allmänt. Kan bero på vitaminerna jag stoppar i mig och träningen. Sen kör jag lite LCHF. Få se om mitt arsel och mina lår försvinner. Jag avskyr när människor påpekar att jag är smal. Jag är INTE smal, men jag är inte kraftig eller fet heller. Jag är normalviktig men allt sitter på fel ställen. Visst, sånt syns ju knappast med kläder på. Men jag är verkligen inte smal! Min kropp är ett kaos av fel proportioner. Stort arsel, feta lår, pluffsig mage, fet midja, små tuttar, normala vader, normala underarmar. Och det som jag viktmässigt är "nöjd" med är väl att jag är normal "fet" i ansiktet. Men tyvärr så är de det första stället som jag går ner i vikt på. Så nu vill jag ha prio 1 fastare mage och fastare lår. Kämpa, kämpa, kämpa.

Har iaf fått in 1000kr extra på att ha sålt en city korg Elk. Och i morgon blir det nog 500-600kr till för gamla emmaljunga edgen. Känns alltid skönt med lite extra att göra av med =) Hoppas jag blir av med böckerna snart med. Det är 1500kr ca. I februari blir det att byta bilstol till lilltösen. Blir nog en britax two way (hur det nu stavas)
Jag bara längtar till jag kan byta. Och då säljs babyskyddet för 600kr till en som bokat det. Inget ska sparas!

Nu dax för matlagning och ev lkite slipning... 

Söndag idag och alla var upp klockan åtta, förutom dotra som sov till nio. Har faktiskt börjat känna mig piggare på mornarna nu. Eller piggare och piggare, det känns lättare att kliva upp.

Igår hade jag nån konstig ångestkänsla i kroppen. Kunde inte komma på om jag sagt nå konstigt till någon, om det var det som gjorde det. Fast den kröp på mig efter att jag städat av hela nedervåningen i går morse och vardagsrummet blev typ tomt. Knepigt det där. Men det var inget som störde mig resten av dagen.

Vi har iaf lämnat bort en katt, våran långhåriga. Och hon trivs i sitt nya hem. Jag och lilltösen var och hälsade på i fredags. Blev massa kaffe och även lunch innan vi gick hem. Fick även med dottern hem, då hon inte ville följa med sin mamma till stan. Så det blev kaffe igen när hon kom och hämtade henne.

I fredags så satt vi och prata om att träffa någon. Och om "rötägget" och hur man tänker. Hon har ju träffat någon. Och vistt hon är en sån som rusar in i ett förhållande och det kan jag ju inte påstå att jag gör. Allt ska ju analyseras sönder innan jag kan hoppa på ett. Men iaf så börjar jag ju så klart fundera vad det är jag vill ha (ännu en gång) Det är så klart skönt att vara ensam, men alla behöver någon. Jag tror det är enklast om jag träffar någon som antingen inte har nå barn men är van vid barn, har tonårs/vuxna barn eller att han är ensamstående. Det sistnämnda är ju väldigt sällsynt när det gäller killar. Hon hade ett tips, med gud så tragiskt. Men allt har sin tid. Och jag måste nog börja ut och kolla läget lite. Hmm, kanske var de funderingarna som fick mig att känna ångest på lördagen...

Igår blev det som sagt städa, tvätta och en sväng till min bror med familj. Lilleman har tjatat i en vecka om att få åka dit. Min bror lär ju inte överentusiastisk men det gick bra att vi kom. (Fick iaf bekräftat i fredags att svägerskan alltid varit lite knepig och handfallen). Vi blve kvar till halv fem, sen blev det IKEA och handla lite ugnsformar, en ram, lampskärm och glass skålar.

Idag blir det ev hälsa på katten då barnen vill se hur hon bor. Sen lunch och klockan tre blir det gymnastik för dotra. Stora grabben ska med sin kontaktfamilj och kika på husvagn. Sen lite mer tvättande, jag försöker peppa mig själv att sätta igång och vika ALLT rent som är i tvättstugan. Men jag har inte övertalat mig själv riktigt än.

Riktigt tråk-dag idag. Lilltösen har antagligen ont i örat. Hon har även varit täppt i näsan i en vecka, så jag antar att öronvärken beror på det. Lite feber och runnit lite i örat har det gjort idag. Men febern är bara positiv, då den tar bort skiten. Så hon är nog frisk till veckan. Annars så har helgen varit riktigt tråkig igen. Blev ju inte som jag planerat men det går nya tåg.

Första natten sen lilltösen föddes, som hon har varit jätte ledsen och otröstlig. Så hon fick sova i min säng. Jag skulle aldrig orka med en sån bebis nu. Kände att jag hade inte ork att höra gallskrik mitt natten. Men lite ipren och sova med mamma det fungera jättebra:) Och nu ligger hon också och sover för tredje gången, minst, idag.

Men shit va fattigdom och elände inte är kul. Jo jag vet att det finns dom som har det sämre. Men just nu äger jag 30 kr till på torsdag. Och inte nå mat i frysen, då den blev förstörd förra veckan. Känner mig inte så stolt som mamma när det är så här torftigt. Har ju pasta och potatis hemma iaf. Och det kommer jag ju ganska långt på. Men på fredag blir det nå god mat. Men jag tänker INTE slösa på en massa onödigt. Har redan extrautgifter till dotras vinterkläder och vitaminerna och min bror ska ha 2000kr av mig som jag lånat till mat/blöjor/välling/bensin/gymkort och mammas middag. Men han får 1500kr nu så får han 500kr nästa månad. Det är bara pengar, huvudsaken vi får vara friska och får äta oss mätta och att vi har hela och rena kläder. 

Jag har iaf börjat läsa Historia A eller jag börjar på riktigt på tisdag. Ska bli skönt att få den klar så att jag har den. Ska fixa så jag får göra Engelska gramatikprovet snart med. Har inte ens fått reda på resultaten från mina inlämningsuppgifter. Jag och engelskaläraren vi går inte ihop. Det är som det är, alla kan inte gilla varandra.

Ska väl fortsätta tråka vidare. Åkte iaf skridskor med de mindre igår. Och gymmet blev det en tur till i torsdags. Körde riktigt hårt med vikter och doningar. Så det känns skönt i armar, bröst, axlar nu. Så i början av veckan blir det dit igen. Ska ordna detta på nå vis.    

Skit trist jag har nu. Helgen har gått i slowmotion. Kan ju bero på att helgen har varat sen mitten av veckan. Men idag är det äntligen söndag. Och morgondagen kommer att gå fort, för då står barnkliniken och mat på MAX på schemat med alla barn. Det är det enda familjära hela skaran kommer att göra på hela lovet. Har inte haft så stor orka att göra nå. Och pengar har jag inga hellar att göra utsvävningar med. Iof så har vi ju faktsikt varit på badet på lovet. Och morgondagens skräpmat blir det första på hela lovet, om jag minns rätt. Känner mig duktig på den fronten nu för tiden.

Skönt var det att träna i fredags iaf. Men har börjat blöda så jag vet inte om jag tog i för hårt...har ju nyss haft mens ju. Så lite less blir jag allt. Inte konstigt mitt humör inte är det bästa och orken är botten på hemmaplan. Igår övade jag en massa Hopp och inte blev det bättre av det heller.

Ska masa mig upp och fixa pannkaka. Frosta av frysen igår och glömde maten ute i 10 minus. Men inatt har det ju varit 0 gradit så maten blev förstörd. Så min kyl och frys börjar om från skratch det med. Så typiskt när jag är fattig ändå just nu. Men blir ju inte en massa småäta. Efter 9 dagar utan godis, så blev det äntligen lördagsgodis. Lite blev det men gott var det.

Nu ska jag tråka vidare.