Vecka 25 (v 24+0)
Vecka 25 då, 15 veckor kvar. Barnmorskan idag och allt såg bra ut. Har gått upp 10 kilo!!! Men det är ju ett sundhetstecken. Hjärtljuden var 142 slag, det tyder ju på en flicka iaf;). Barnmorska sa att jag kunde ju fråga när jag ska på UL om hon kunde kika könet igen. Och det hade jag ju redan tänkt på att göra.
Och inte dök det någon Pappa upp heller. Jag kände mig skit orolig att han skulle göra det. Men inte ett mess på hela dagen, riktigt skönt faktiskt! Vi pratade väldigt mycket om situationen och även hon tycker att jag borde ha ensamvårdnad. Och det tycker alla andra med. För eftersom han inte kan se till sitt eget bästa så hur ska han kunna se till barnens?!? Men det fattar han inte! Men egentligen så finns det bara en anledning att skynda på det nu. Och det är att jag ska kunna utnyttja dotras föräldrapenning dagar som finns kvar 40 stycken. Dom är ju låsta på honom. Men annars är det sak samma. För jag betsämmer ju över dem redan och flytta ska jag inte göra, har nog aldrig tänkt den tanken heller. Men det fattar inte deras pappa. Han tror att jag ska sticka med barnen! Och gifta mig ha ha ha. Som om ett giftermål skulle göra en annan karl till barnens vårdnadshavare! Han är så patetisk när han sätter igång. Jag ska lägga detta på is tills han mår bättre och kommit ut sin psykos, så fattar han nog att han måste skriva på sen. *Hoppas*
Pratade lite förlossning och planer inför den. Hon är ju liiite konservativ min BM. Då menar jag detta med igångsättning. Jag har ju läst väldigt mycket om det. Och vet att det finns knep på medicinsk väg, att få igång en förlossning utan värkstimulerande dropp, förutsatt att tappen är mjuk. Och jag skulle inte vilja gå igenom en igångsättning från skratch, alltså innan kroppen är redo. För som sagt, det går ju att prova hinnsvepning bla. Men det visar sig i juni. Har iaf en som kan ställa upp och köra mig, ja förutom min egen pappa och bror då. Men känns konstigt om dom skulle lämna av mig. Då kör jag nog hellre själv.
Å Underbara svägerska eller inte alls. Vilken nolla alltså. Jag messa min bror om han kunde komma ut hit helgen den 13-14 för att plocka ur rummet hos våra föräldrar för att VÅRA barn ska ha nån stans att sova då dom sover där och det är ju våra grejer inte pappas. Har inte fått nå svar av honom. Men idag träffade jag hans tjej. Frågade lite fint om hon kunde fråga min bror om han hade tid att komma. Hon trodde inte att han kunde för hon hade ont i armen!!! Och minstingen måste ju bäras, vad fan han är 1,5 år och har väl egna ben!?! Och det sa jag åt henne med. Jag sa att han kunde väl ta med sig barnen då. Men hon viste inte om han kunde det heller. Sen sa hon att hon skulle jobba. Ja ha sa jag men då lär han ju ta med sig dom. Sen säger hon att det är så svårt att hinna med allt på helgerna! Men vad fan, jag är själv med tre barn och jag hinner med dem och skolan och träffa vänner, om dom har tid;) Och det sa jag åt henne att vad fan jag hinner ju! Då titta hon surt på mig sen blev hon tyst. Jävla mara! Och toffel till bror också! Har iaf skickat ett surt sms till honom.
Och inte dök det någon Pappa upp heller. Jag kände mig skit orolig att han skulle göra det. Men inte ett mess på hela dagen, riktigt skönt faktiskt! Vi pratade väldigt mycket om situationen och även hon tycker att jag borde ha ensamvårdnad. Och det tycker alla andra med. För eftersom han inte kan se till sitt eget bästa så hur ska han kunna se till barnens?!? Men det fattar han inte! Men egentligen så finns det bara en anledning att skynda på det nu. Och det är att jag ska kunna utnyttja dotras föräldrapenning dagar som finns kvar 40 stycken. Dom är ju låsta på honom. Men annars är det sak samma. För jag betsämmer ju över dem redan och flytta ska jag inte göra, har nog aldrig tänkt den tanken heller. Men det fattar inte deras pappa. Han tror att jag ska sticka med barnen! Och gifta mig ha ha ha. Som om ett giftermål skulle göra en annan karl till barnens vårdnadshavare! Han är så patetisk när han sätter igång. Jag ska lägga detta på is tills han mår bättre och kommit ut sin psykos, så fattar han nog att han måste skriva på sen. *Hoppas*
Pratade lite förlossning och planer inför den. Hon är ju liiite konservativ min BM. Då menar jag detta med igångsättning. Jag har ju läst väldigt mycket om det. Och vet att det finns knep på medicinsk väg, att få igång en förlossning utan värkstimulerande dropp, förutsatt att tappen är mjuk. Och jag skulle inte vilja gå igenom en igångsättning från skratch, alltså innan kroppen är redo. För som sagt, det går ju att prova hinnsvepning bla. Men det visar sig i juni. Har iaf en som kan ställa upp och köra mig, ja förutom min egen pappa och bror då. Men känns konstigt om dom skulle lämna av mig. Då kör jag nog hellre själv.
Å Underbara svägerska eller inte alls. Vilken nolla alltså. Jag messa min bror om han kunde komma ut hit helgen den 13-14 för att plocka ur rummet hos våra föräldrar för att VÅRA barn ska ha nån stans att sova då dom sover där och det är ju våra grejer inte pappas. Har inte fått nå svar av honom. Men idag träffade jag hans tjej. Frågade lite fint om hon kunde fråga min bror om han hade tid att komma. Hon trodde inte att han kunde för hon hade ont i armen!!! Och minstingen måste ju bäras, vad fan han är 1,5 år och har väl egna ben!?! Och det sa jag åt henne med. Jag sa att han kunde väl ta med sig barnen då. Men hon viste inte om han kunde det heller. Sen sa hon att hon skulle jobba. Ja ha sa jag men då lär han ju ta med sig dom. Sen säger hon att det är så svårt att hinna med allt på helgerna! Men vad fan, jag är själv med tre barn och jag hinner med dem och skolan och träffa vänner, om dom har tid;) Och det sa jag åt henne att vad fan jag hinner ju! Då titta hon surt på mig sen blev hon tyst. Jävla mara! Och toffel till bror också! Har iaf skickat ett surt sms till honom.
Kommentarer
Trackback
