Tungt och konstigt
Har haft jordens press på mig för att genomföra argumentationen. Och nu är den äntligen klar med ett VG på den. Känns skönt, men så konstigt på nå vis. Jag hade ett jätte starkt ämne och starka bilder, den enda killen som va med han höll för ögonen när bilderna på det sarjade könsorganet visades. Han mådde riktigt illa av dem:) HAn e så stört skön och go den killen. Mogen för sin ålder på 25 år. Och han hade en jätte bra argumentation. Jag hade inte förväntat mig nå högre betyg än G men ändå har jag denna olustkänsla. Sen känns det som att VG fick jag för att läraren också står för samma åsikt som mig. Men nu är den över. Kan lägga min energi på annat ett tag. Typ resten av alla inlämningsuppgifter och prov!
Läste en blogg i morse som fick mig att sätta frukosten i halsen! En vän till mig ska skiljas. Och glad e dom för det. Lite komiskt så där men ja det blir nog bra. Dom har nog varit det mest omaka par som jag känt, men ändå så lika. Fast dom har nog forma varandra så. Men nu blir de egna individer igen och kanske återkommer de två glada och spralliga människor de en gång var. Men det är nog herrn som har förändrats mest sen jag lärde känna honom för tolv år sedan. Lycka till!
Ja annars rullar det på. Hade en jätte skum dröm i natt om att barnens pappa kom påverkad till mina föräldrar och började spruta tok mycket vatten upp på deras höskulle i ladan och att hela ladan sedan rasade. Det första jag sa när jag såg förödelsen att det var så typiskt honom=) Ha ha men som sagt det stämmer ju att han alltid klantar till det. Nu försöker han skylla på alla och framför allt hans godeman, att han har så struligt med ekonomin. Men va sjutton, det är ju han själv som strulat till allt för sig. Men enkelt att skylla på andra. I går hade han tydligen varit på soc och på måndag så får han svar om han ska åka iväg på behandling eller inte. Vi har inte pratat nå sedan innebandyn, så jag vet inte så mycket vad som händer. Skönt faktiskt, då kan jag fokusera på mig och barnen.
Vill sova nu och vakna till sommaren. Sen vill jag slippa denna jävla ångest över att alla måste komentera och försöka låta rolig över min situation. Senast iadg så kom en kille som har barn på dagis och frågade när jag ska sluta? Alltså han menade så klart skaffa barn. Mitt svar belv att det bara kom. Ja visst sa han då. Men va fan jag kunde inte styra och jag vägra göra en abort för att tiden inte passa, jag riskerade att bli själv (viste inte det innan då) bla bla bla bla. Jag skäms redan som det är. Och märker att jag drar mig tillbaka mer och mer. Och det jag har märk är att det inte spelar någon roll vilka val jag gör i livet, så står jag ändå helt själv! Vad är det som är så himla fel på mig? Jag blir galen. Jag har alltid lyssnat på alla andra förut under alla år, vad gäller killar umgänge mm men inte fan var det bättre då heller. Vem ska bli nöjd och när kan jag bara få vara jag och bli omtyckt och förlåten??? Men jag måste nog inse att mitt liv kommer se ut så här. Och att ensamheten tydligen är mitt kall. Jag som hatar ensamhet. Jag vill dela mitt liv och tankar med någon. Inte bara ut så här i tomma intet. JAg vill ha gensvar och positivitet. Jag vill skratta och dela glädje och åsikter. Jág vill inte bara ha en monolog hela tiden. Men jag ser inget slut på det heller. Och ja visst jag har barnen. Men jag behöver vänner att prata skit med och skratta med shoppa med och allt vad vänskap hör till. Jag vill inte känna mig oönskad. Jag hoppas det vänder.
Läste en blogg i morse som fick mig att sätta frukosten i halsen! En vän till mig ska skiljas. Och glad e dom för det. Lite komiskt så där men ja det blir nog bra. Dom har nog varit det mest omaka par som jag känt, men ändå så lika. Fast dom har nog forma varandra så. Men nu blir de egna individer igen och kanske återkommer de två glada och spralliga människor de en gång var. Men det är nog herrn som har förändrats mest sen jag lärde känna honom för tolv år sedan. Lycka till!
Ja annars rullar det på. Hade en jätte skum dröm i natt om att barnens pappa kom påverkad till mina föräldrar och började spruta tok mycket vatten upp på deras höskulle i ladan och att hela ladan sedan rasade. Det första jag sa när jag såg förödelsen att det var så typiskt honom=) Ha ha men som sagt det stämmer ju att han alltid klantar till det. Nu försöker han skylla på alla och framför allt hans godeman, att han har så struligt med ekonomin. Men va sjutton, det är ju han själv som strulat till allt för sig. Men enkelt att skylla på andra. I går hade han tydligen varit på soc och på måndag så får han svar om han ska åka iväg på behandling eller inte. Vi har inte pratat nå sedan innebandyn, så jag vet inte så mycket vad som händer. Skönt faktiskt, då kan jag fokusera på mig och barnen.
Vill sova nu och vakna till sommaren. Sen vill jag slippa denna jävla ångest över att alla måste komentera och försöka låta rolig över min situation. Senast iadg så kom en kille som har barn på dagis och frågade när jag ska sluta? Alltså han menade så klart skaffa barn. Mitt svar belv att det bara kom. Ja visst sa han då. Men va fan jag kunde inte styra och jag vägra göra en abort för att tiden inte passa, jag riskerade att bli själv (viste inte det innan då) bla bla bla bla. Jag skäms redan som det är. Och märker att jag drar mig tillbaka mer och mer. Och det jag har märk är att det inte spelar någon roll vilka val jag gör i livet, så står jag ändå helt själv! Vad är det som är så himla fel på mig? Jag blir galen. Jag har alltid lyssnat på alla andra förut under alla år, vad gäller killar umgänge mm men inte fan var det bättre då heller. Vem ska bli nöjd och när kan jag bara få vara jag och bli omtyckt och förlåten??? Men jag måste nog inse att mitt liv kommer se ut så här. Och att ensamheten tydligen är mitt kall. Jag som hatar ensamhet. Jag vill dela mitt liv och tankar med någon. Inte bara ut så här i tomma intet. JAg vill ha gensvar och positivitet. Jag vill skratta och dela glädje och åsikter. Jág vill inte bara ha en monolog hela tiden. Men jag ser inget slut på det heller. Och ja visst jag har barnen. Men jag behöver vänner att prata skit med och skratta med shoppa med och allt vad vänskap hör till. Jag vill inte känna mig oönskad. Jag hoppas det vänder.
Kommentarer
Trackback
